Nyårsafton 1968 fick Gösta Jakobsson tillbringa på sjukhuset. Han var 24 år gammal och hade just fått vänster underben avslitet i en maskin. En komplicerad amputationsskada strax under knät med ett sår som inte gick att sy ihop.
En fyra månader lång, smärtsam tid på sjukhuset väntade Gösta innan han fick komma hem. Det tog ett år innan såret till slut läkt så pass mycket att han kunde börja använda en protes.
– Det är klart att mitt liv hade varit helt annorlunda om jag inte hade skadat mig. Jag har fått stå tillbaka mycket och smärtan lämnar mig aldrig. Men jag är en positiv person och vet att livet har sina sidor, ibland är det lättare, ibland tyngre, säger han.
”Sjukvårdens personal är bra men det är klart att det innebär stora problem att ha sådana här sår.”
Gösta Jakobsson, 77
Sår och bölder på benstumpen har han kämpat med alltsedan dess. Protesen har fungerat bra men i mitten på 90-talet orsakade ett hudveck på benstumpen ett sår som bara växte och inte ville läka. Det blev för tungt att fortsätta arbeta som egenföretagare inom skog och jordbruk, många lyft och traktorkörning fungerade helt enkelt inte längre.
Under ett par år arbetade Gösta som chef för godshanteringen på Samhall innan han efter en lång tids sjukskrivning blev förtidspensionerad vid 60 års ålder.
– Jag har fått ta stor hänsyn till mitt bensår sedan dess. Periodvis har det blivit bättre och jag har kunnat gå utan hjälpmedel men det har också funnits perioder då jag fått ställa om rejält för att få såret att läka. Den största fienden är smärtan och att inte överbelasta benet. Vid överbelastning uppstår sår vilket innebär att jag inte längre kan röra mig fritt. Ett år var det så illa att jag låg i fyra månader för att såret skulle självläka.
Att ha ett svårläkt sår innebär att kontakten med vården är ständigt närvarande. Periodvis får Gösta uppsöka vårdcentralen ett par gånger i veckan för att byta förband eller punktera bölder.
– Sjukvårdens personal är bra men det är klart att det innebär stora problem att ha sådana här sår. Lyckligtvis är jag en frisk person i övrigt och har aldrig haft några direkta infektioner eller behövt äta antibiotika. Jag har ju varit med länge när det handlar om sårbehandling och ser att utvecklingen går framåt. Det är stor skillnad med dagens moderna förband och behandlingar mot när jag skadade mig 1968 och blev hemskickad med literflaskor med lösningsvätska för att själv tvätta såret, säger han.
Gösta har fått prova ChloraSolv två gånger. Den första gången räddade sårbehandlingen honom från att göra en lårbensamputation på sitt redan amputerade underben. Detta gjorde att Gösta fick behålla sin knäled.
– Denna gång var såret 2,5 cm stort och så djupt att man kunde stoppa ner en puttekula i det. Efter bara fyra behandlingar med ChloraSolv har såret blivit mycket grundare och är i god läkning.
